Nästan hela kvällen igår var jag på sjukhuset med min mamma och bror. Och jag skulle inte ljuga om jag sade att jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår kväll. Kände mig bara så tom och allting snurrade runt i huvudet på mig. Jag var så nere och nästan redo att släppa allting,men hur skulle det ha hjälpt min bror? Han kommer aldrig bli bättre om han inte har motivation till det eller människor som är där och stöttar han. Ger vi honom styrka och pepp så kommer han att ta sig igenom detta igen som han gjorde för 3 år sen. Jag måste vara stark. Jag kan inte tänka negativt för då kommer det inte att lösa sig. När andre(min bror) va sjuk förra gången så var jag inte där på samma sätt som jag är idag. Se han så dålig igår,fick mig att inse att om jag förlorade honom så skulle jag inte vara någon,för den personen jag är idag hade jag aldrig varit om det inte var för han. Bli frisk nu! För om det är någon som klarar det är det du. För en starkare människa har jag aldrig träffat. Älskar dig<3