Kalorier. Träning. Grönsaker. Frukt. LCHF. Bantning. Dieter. Kaloriräkning.
Dessa orden snurrade runt i mitt huvud när jag var mindre. I ungefär 3 år så döljde jag allting. Jag sa inte till någon vad jag gjorde,ingen visste vad som hände. Jag hade en hemlighet. Bulimi. Så fort jag kunde så stoppade jag fingrarna i halsen. Sen så kunde jag göra 50 situps eller springa tills det kändes som att benen skulle åka av. Jag var blek,huvudvärk hela tiden och orkade absolut ingenting. Det var då jag trodde att människor skulle älska mig om jag höll på så!,men nu vet jag att jag behöver inte det. Jag behöver inte stoppa fingrarna i halsen. Jag är vacker som jag är. Alla är vackra som dem är och varför göra så att någon annan tycker om dig om du inte tycker om dig själv(?!??!) Bli inte besatt av det yttre,koncentrera dig på det som betyder något. Gör inte illa dig själv för mår man dåligt på insidan,hur ska man då må bra på utsidan? Jag skriver inte detta för att folk ska tycka synd om mig. Tvärtom! Jag skriver det för att folk ska se hur dum jag var som gjorde något sånt och inte upprepa det,för att det kan gå så långt som att man kan tappa lusten att leva. Jag har vart där själv. Kommer aldrig någonsin att gå tillbaka dit!! "You are only as beautiful as you feel,but if you feel like crap then other people are going to treat you as crap"